"Den Sibiriska kattrasen uppkom genom att raskatter från Ryssland parade sig med vildkatter från Sibirien. Det uppkom en mängd olika raser men det var endast de som var bäst anpassade till det hårda klimatet som överlevde. I början av 1800-talet hade borgmästaren i den sibiriska staden Irkutsk 17 katter. Denne kattälskare gav bort kattungar till sina bekanta.
Trots att informationen är knapphändig så kan man ändå förstå att grundrasen hos dessa måste ha varit Angora.Den Sibiriska katten har mycket bra resistens mot infektionssjukdomar. Dessutom är den mycket självständig, stolt och vacker. De bildar ofta par som är trogna varandra livet ut.
Färgteckningen kan ofta vara ett typiskt randigt mönster på ryggen och sidorna, ibland ett tydligt M i pannan, vita tassar och vit teckning på hals och bröst, med prydlig "krage" eller man och pantalonger på benen. Pälsen är betydligt längre på sidorna än på ryggen. Tofsar på öronen och mellan tårna och polisonger på kinderna.
Den Sibiriska katten har ett mycket högt intellekt och de har alla en egen personlighet. Liksom hundar respekterar den ofta bara en familjemedlem och räknar snabbt ut vem som är ledaren i familjen. När katten väl vet vem denne är kan den tolerera nästan vad som helst från denne övriga familjemedlemmar betraktas som flockmedlemmar och likvärdiga katten själv.
"Utdrag ur en rysk skrift: Text: Inna Shustrova, Moskva. Översättning: Vera Brännström, Arboga.
I början av detta sekel dök en för många okänd ras upp i Sverige - den Sibiriska Katten. En katt som till det yttre påminner väldigt mycket om de andra "skogkatterna" Maine Coon och Norsk Skogkatt. Men var kommer den ifrån och hur kan man egentligen se skillnad på dessa tre raser?
Den Sibiriska katten hörstammar enligt många från de ryska immigranter som under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien. Sibirien är inget jordbruksland och ursprungligen befolkades Sibirien av nomader, fiskare och jägare. Katten var ett älskat husdjur och behövdes inte i första hand till att hålla råttorna borta från sädesmagasinen. Så småningom, kanske tack vare inblandning av lokalt förekommande katter eller det hårda klimatet, så utvecklade katterna en lång, tjock och vattenavstötande päls. Det hårda livet formade dem till utmärkta jägare.
Långt ifrån Europa utvecklades dessa katter till en frisk och härdig ras med en stor genpool. Så småningom kom rasen tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg och kattklubbar uppmärksammade den enastående rasegenskapen hos den Sibiriska katten som unik. Rent genetiskt sett har dessa katter varit åtskilda från europeiska katter i mer än 100 år. I och med glasnost och Berlinmurens fall öppnades gränserna mot öst och Sibirierna började spridas i Västeuropa. Rasens härkomst kan ses från två olika vinklar; dels den planerade aveln och uppfödningen som började i St. Petersburg 1987, dels den historiska benämning i det forna Ryssland på stora, långhåriga katter från de östra delarna av landet som Sibirier.
Vad som är mycket intressant är att många hävdar att rasen saknar FEL D-1, vilket är ett av de ämnen som är mest allergiframkallande hos katter (länk till Hypo-Allergenic Fur). Det finns dock upp till dags dato inga vetenskapliga bevis för detta, men många uppfödare och kattägare kan berätta om allergiker som tolererar dessa katter mycket väl. Drömmen för många allergiker är naturligtvis att det ska finnas en ras som garanterat är "allergifri", men detta kan nog ingen tyvärr ta på sig att kunna garantera. Många uppfödare tar gärna emot allergiker i sina hem eftersom det bästa sättet att test om det går bra är att vistas i samma miljö som katterna och att få umgås med dem.
"Kärt barn har många namn", säger ett ordspråk och historierna om den Sibiriska katten är också många. Det mest korrekta är nog att enbart säga att Sibirisk Katt är en benämning på den inhemska semi-långhårskatten från det forna Ryssland.
Det dröjde dock innan den Sibiriska Katten etablerades som raskatt utanför Ryssland. 1997 godkändes rasen av Fèdèration Internationale Félinde d'Europé (FIFe) och fr.o.m 1998 fick rasen certifikaträttigheter.
Redan 1996 importerades de första Sibirierna till Finland, men det dröjde ända till år 2000 innan 10 Sibirier importerades direkt från Ryssland till Sverige. Gunilla Wikström och Vera Brännström förde då in två hanar och åtta honor från St. Petersburg och Moskva. År 2001 låg den Sibiriska katten som nummer 20 på SVERAKs Stambokstopp med 39 registrerade katter.
I april 2002 bildades rasföreningen "Sällskapet Sibirisk Katt" av Vera Marklin Kravtsova, Gunilla Bogren och Eva Gunnarsson. Det främsta målet är att värna om avelsarbetet men också att sprida information om rasen och att bistå medlemmar med information och råd. Föreningen har en webbsida där man lägger ut information som gynnar både medlemmarna och de som är nyfikna på Sibiriska Katter.
Den Sibiriska Katten är medium till stor. Det tar ca 5 år innan den är fullvuxen. Huvudet är massivt med en bred och lätt rundad panna. Kindbenen är höga och profilen har en svag inbuktning. I profilen ger nosens övre linje ett lätt rundat intryck. Öronen är medium i storlek, svagt lutade framåt och med rundade öronspetsar. Ögonen är stora och lätt ovala. Kroppen ska gen ett rektangulärt intryck med kraftig benstomme och muskulös kraftig nacke. Tassarna är stora och runda och med tofsar mellan tårna. Svansen ska vara lång och rundad svanstipp och täckt runt om med kraftiga hårstrån. Pälsen är mycket tät och får inte ligga tätt intill kroppen utan den ska skikta sig. Överpälsen är vattenavstötande och ska kännas något sträv. Tofsar i öronen, en kraftig pälskrage och pantalonger på bakbenen skyddar ursprungligen mot den arktiska kylan. Nästan alla färger på pälsen är godkända, dock inte "Neva Masquerade" som innebär "colour-point". När det gäller färgen på ögonen är grönt att föredra.
Den Sibiriska katten har ett mycket trevligt temperament - de är pratsamma, sociala och läraktiga. Jägarinstinkterna gör att de är mycket bra att klättra och att hoppa, trots detta går det utmärkt att ha dem som innekatter om de bara har tillgång till klösmöbler och leksaker.
Den Sibiriska katten påminner mycket om den Norska Skogkatten och Maine Coon och många undrar hur man egentligen ser skillnad på dem! Väldigt förenklat kan man säga att Skogisar ska ge ett trekantigt intryck, Maine Coon ett fyrkantigt och Sibirier ett runt intryck...
Text: Eva Gunnarsson, S*Nikopeja
Under lång tid var den Sibiriska katten känd bara i Sovjetunionen. Idag är den känd, omtyckt och populär i många andra länder. Tyvärr har den också blivit föremål för rasblandning. Så är till exempel fallet när det gäller den nya ryska rasen Neva Maskerad. I arbetet att tillskapa denna nya ras har man använt den Sibiriska katten som grund och därefter korsat den med andra raser. Många uppfattar kanske Neva Maskerad som liktydig med Sibirisk katt, vilket alltså är helt felaktigt. Det rör sig om två olika raser
Neva Maskerad är en stor, mycket dekorativ katt. Den är colourpoint färgad, har ofta blå ögon och semilånghårig päls, som är mjukare än den Sibiriska kattens. Kroppsbyggnad och huvud är också ganska lika. Rasen uppkom under 1980-talet genom ett medvetet korsningsarbete. Den Sibiriska rasen användes, som tidigare sagts, som grundmaterial. Den korsades med colourpoint färgad Perser, Siames, Perser, Balines och andra raser. Arbetet får fortfarande sägas vara i sitt begynnelsestadium. Neva Maskerad kan variera i utseende från uppfödare till uppfödare.
Den Sibiriska katten är en ursprunglig ras. Det är inte tillåtet att i aveln korsa den med andra raser. Man får inte heller avla på andra färger än de för rasen tillåtna. Vi citerar den ryska rasstandarden som antogs i Moskva i april 1997: "Förbjudna färger för Sibirisk katt är choklad, lila, burmesisk, abessinsk och deras colourpoint varianter. Katter med colourpoint eller colourpoint med vit kallas Neva Maskerad.
KORSNING MED ANDRA RASER ÄR FÖRBJUDEN."
I Sverige är den Sibiriska katten en ny ras. När de första tio kattungarna köptes från Ryssland fick jag hjälp av rasspecialister i Moskva. Jag kan idag påstå, att dessa katter väl motsvarar rasspecifikationerna. De utgör ett bra avelsmaterial. Alla uppfödare måste självklart vinnlägga sig om att använda de bästa exemplaren i sin avel, likaså att välja den rätta kombinationen hane/hona. Den Sibiriska katten får naturligtvis inte bli föremål för korsning med Neva Maskerad!
Det är tyvärr ganska komplicerat att välja rätt individ vid köp och i avel. Stamtavlan ger en viss hjälp, men sträcker sig enbart fem generationer tillbaka. Vad som dessförinnan förevarit kan man inte utläsa. Om man i aveln blandat in colour-point eller andra särdrag från främmande raser är risken stor, att dessa egenskaper nedärvs efter ett tiotal generationer. Den som ämnar importera Sibirisk katt i avsikt att bli uppfödare har alltså ett stort ansvar för att materialet är det rätta!
När en ny kattras introduceras är det för många av oss en stor och trevlig upplevelse. Vi önskar framgång för de entusiaster, som arbetar med Neva Maskerad. Viktigt att komma ihåg är dock, att Sibirisk katt och Neva Maskerad är två olika raser!
VERA BRÄNNSTRÖM
Copyright © Alla rättigheter förbehållna